söndag 16 november 2008

Wilma är den bästa hästen i världen.....

.
Tjejerna åkte hem vid lunch och de hann inte mer än lämna gården förrän JenJen messade att hon var på väg hit. Hon hade nämligen varit hos grannen och tittat på en boxplats. Förhoppningsvis flyttar Hestia ut hit..... Jag håller tummarna.

Men med JenJen kom regnet...... Så vi tog en fika och sedan en sightseing runt området när det inte renade så mycket . Jag måste ju göra så hon skulle bli ännu mer sugen på att flytta hit. ;o)

När vi kom tillbaka från vår tur i lilla skogen upptäckte jag att mamma och pappa hade kommit. De skulle med mig till Östarp för inkörning av Wilma. Tobbe ringde precis när Jenjen kom och berättade att även han och Elli skulle komma ut till Östarp idag! Kul! Hela släkten nästan följer med idag.......

Jag körde ner Jennie till bussen så att hon skulle slippa detta busväder och sedan kopplade jag på släpet, hämtade en riktigt skitig häst och sedan begav vi oss mot Östarp. Wilma gick som en klocka in i släpet. Väl i Östarp så kom Tobbe och Elli samtidigt som oss. Vi gick upp till Jenny och började sela. Jag hade med mig en sele som jag lånat för att ev köpa och Jenny tyckte att den var ganska ok och att hon hade köpt den och sedan kompletterat med ny däckel. Så jag har troligen blivit med sele idag! ;o)

Nu var det dax för inkörning och då Wilma var ganska på tårna i början rastade Jenny av henne lite innan vi påbörjade vår träning. Idag skulle Wilma få dra släpa för första gången. Detta utförde hon exemplasiskt. Inte en reaktion. Jäkla häst! ;o) Jenny frågade om vi var säkra på att hästen inte var inkörd innan! :o) I sitt tidigare liv kanska svarade pappa..... Pappa och jag gick och höll skaklarna fast i selen, Elli vara "hare" och Tobbe var bakom och styrde släpan i början. Dock så tyckte Wilma att detta var roligt och hade inga som helst problem att skaklarna trycktes emot hennes sidor när hon svängde Till sist gick vi ner för en ganska brant backe och inte heller detta reagerade hon på. Vi vände där nere och sedan sa Jenny till pappa, mig och Tobbe att vi skulle lägga motvikt vid skaklarna så hon fick känna av trycket vid bogarna och då la sig min goa häst i selen precis som hon skulle och drog mig, pappa och Tobbe upp för backen. Jag verkligen stretade emot och Wilma bara tog i mer. Riktigt häftig häst jag har! Efteråt stod hon blickstilla i stallet, precis som om hon var nöjd över sin prestation och njöt av att bara stå still, för hon hade ju utfört ett gott arbete! Hon är ju bara för go!

Jag slängde på henne ett täcke och sedan fick hon bära upp selen själv till bilen. Även denna gång gick hon rakt upp lugnt och sansat i släpet och vi körde hem. Tobbe och Elli följde med hit hem och mamma och pappa åkte till landet och tog in hästarna. Wilma gick snällt ur transporten och var ganska nöjd när hon fick sitt eftermiddagsmål.

Jag vet inte om jag kan säga det för många gånger men Wilma är bara för häftig. Visst är hon urjobbig ibland men när det verkligen gäller så hugger hon tag i saker med positivitet och vill bara göra ett bra jobb. Inte är hon rädd för något heller! Cool tant helt enkelt! ;o)

// J