söndag 28 september 2008

Körkurs för både mig och Wilma

.
I dag var det dax för Wilma att verkligen påbörja sin inkörning. Jag hade ju först körkurs och sedan skulle Wilma få sin utbildning. Detta innebar att jag fick ju lasta henne och ta med henne innan min kurs och släppa henne i en hage så hon kunde få beta medan jag harvade och dyl. Pappa kommer att vara med på Wilmas inkörning som min medhjälpare och han kom till Agelund vid nio för att hjälpa mig att lasta. Wilma gick på släpet utan problem. Sedan strosade pappa med och tittade när vi körde parhästar på kursen. Idag hade körde jag Glimmer och Valle. Vi skulle använda oss av en tallriksharv och köra upp helt orörd åker. Det är häftigt att gå bakom dryga 1,5 tonet hästar och försöka manövrera dem helt rätt och rakt så att redskapet används på rätt sätt. Sedan är de lite petiga på att det inte skall se ut som om ett barn kört med harven utan det skall vara raka snygga fåror. Dock måste hag väl erkänna att det ser ganska mycket ut som om ett barn kört när jag har harvat! ;o) Lite svårt att få ekipaget att gå helt rakt!

När vi traskat fram och tillbaka i nästan 1½ timme bytte vi redskap och kopplade på en potatisupplockare. Sedan visade Lasse hur man kan ta upp potatis med hjälp av hästar. Riktigt häftig gammalt redskap. Ett skär skar ner i jorden och sedan var det 5 elvispande klor som slungade fram potatisen. Här ser ni Lasse i full fart med potatisredskapet. Potatisen slungas upp i "tratten" till höger och jord och dyl rinner igenom och potatisen rullar ner och hamnar fint i en rad. En massa fina Asterix dök upp och detta innebar att vi fick plocka upp potatisen och ta med den hem! ;o)

Efter min kurs var det så dax för Wilma! Jag och pappa åt lite lunch innan vi satte igång. Jag kan inte beskriva hur stolt jag är över min pålle idag! Hon skötte sig exemplariskt på sin första lektion. Jenny lade på Valles sele och den passade som en smäck. Hon behövde inte ställa om den överhuvudtaget. Det var ju lite roligt! Valle är mindre och tjockare men Wilma är längre så det gick på ett ut. Man märkte bara på däckel- och maggjordarna att Wilma var lite mindre i omfånget. Wilma brydde sig inte ett dugg om varken selen, bakgjorden eller ringbossan. Hon stod lugn och fin och lät sig ikläs en massa bråte. Sedan tog Jenny tömmarna och jag gick bredvid för att säkra upp om hon skulle bli rädd och reagera kraftigt på selen när hon väl började röra sig. Det blev ingen reaktion alls. Hon gick hur fint som helst och Jenny bad mig koppla loss henne helt. Sedan tömkörde Jenny henne på volter och på vägen och inne i skogen. Wilma gick som om hon aldrig gjort något annat! Jenny var bara ett stort leende och pappa och jag var två stolta ägare. Jag var så himla rörd över hur klokt Wilma uppförde sig! Tyvärr har jag inga bilder på detta då jag glömde bort det helt för jag stod bara och var så stolt! Ska försöka ta lite bilder nästa gång!

Efter passet gick hon in i transporten igen utan problem och vi åkte ganska trötta alla tre hem till Agelund. Pappa vände direkt och åkte hem till landet och jag slängde ut Wilma i hagen medans jag mockade och fixade allt annat. Resten av em och kvällen satt jag trött i soffan och gjorde inte mycket annat än läste bok och såg på TV. Väldigt trött men såå nöjd över dagen! ;o)

// J

Inga kommentarer: